Jag vet inte hur du känner men när jag tidigare hört människor säga så har jag känt mig avundsjuk. Varför kan inte jag också bara köra på?
Det enkla svaret är att vi är olika. Vi fungerar olika. Det är bara att acceptera. Vi har alla lätt för vissa saker och svårt för andra saker.
Jag hade ett samtal nyligen med en kvinna som är otroligt viljestark. Hon kör sitt eget race genom livet, triggas av utmaningar, vill verkligen ha dem. Samtidigt som hon önskar att vissa saker inte var så jobbiga.
Hon älskar att tävla men har svårt att ta emot beröm när hon lyckas med sina bedrifter. Det är som om hon inte tycker att hon är värd priset när hon vinner. Vilket skapar en inre konflikt.
Jag frågade om hon var intresserad av att frigöra sig från den här inre konflikten. Det ville hon inte.
Det kändes som om något var fel med henne om hon ”behövde” förändras. Hon var rädd att ifall kampen mellan drivet och att hålla sig tillbaka försvann, skulle det resultera i att hon blev lat.
Jag tror inte att någon är lat egentligen. Jag tror att alla har en drivkraft, att vi är kreativa. Men när vi drivs av inre konflikter som vi för det mesta inte ens märker blir symtomen att vi blir superdrivna eller lata eller något annat som inte är konstruktivt i längden.
Jag ser det här om och om igen, att vi låter oss luras av det vi känner och tänker. De flesta av oss är vana vid att kämpa. Men det enda vi kämpar emot är oss själva och våra egna präglingar. Det är fullt möjligt att få det vi vill ha utan kamp. Det vi behöver är medvetenhet om oss själva och om vad vi vill skapa i våra liv.
Jag säger inte att det går att förändra över en natt. Men förändringen kan börja nu.