Det var för 20 år sedan, jag hade jobbat i ett nätverksföretag under ett år och det hade börjat ticka in pengar. Jag gick på deras träningar och lärde mig om att sätta mål och göra visioner. Och jag gjorde visioner. Städhjälp, större hus, större bil (jag hade fyra barn och fler var planerade). Jag såg framför mig hur jag kunde ta hela familjen på resor runt om i världen.
Jag hörde Bob Proctors ord I huvudet: ”What you see in your minds eye you can achieve!”
Min dröm var egentligen inte orimlig. Det finns många som uppnått den. Men den kanske inte var min egentligen. Jag tog andras idéer och gjorde till mina.
Men framförallt såg jag inte de många små stegen jag behövde ta för att komma dit. På något sätt kändes det som om jag bara skulle hamna där. Det funkar inte så.
Även om någon skulle ha sett till att jag hamnat där skulle jag ha raserat det. Inte för att jag ville utan för att jag inte växt in i det. Jag skulle omedvetet saboterat för mig. Vilket jag faktiskt gjorde några år senare så jag tappade allt jag hade. Men det är en annan historia.
Det är så lätt att säga: Det är bara att göra… och i planen ser det ut så. Men verkligheten rymmer mer än det som står i planen.
Jag är övertygad om att jag och du kan nå våra drömmer. Men de behöver vara våra drömmar, inte någon annans. Och vi behöver ge oss tiden att växa in i den. Värdesätta de små stegen vi tar. Inte låta problem och utmaningar stoppa oss. Tvärtom, det är genom dem vi lär oss hur vi kan uppgradera vår syn på oss själva och vägen framåt, så vi snabbare och enklare kommer dit vi vill.